Lille Leo.
Mattes vovve.
Han går inte med människor in i främmande hus hur som helst. Inte om inte Matte följer med.
Han går heller inte ut ur främmande hus hur mycket människan än lockar och pockar och erbjuder de fria vidderna utanför terrassdörren. Inte om inte Matte säger att det är ok.

”Stäng, det drar” grymtar Husse efter en stund från sin plats. Med ett förvånat ansiktsuttryck stängs dörren med orden ”Vill han inte gå ut?” Ingen av oss svarar på frågan utan suckar lite över den ständiga ivern över att erbjuda våra hundar hundiga lockelser.

En stund senare lockas Arcos ut i köket med löften om härliga grisöron. Han följde artigt med och kollade vad som fanns i påsen. Tog försiktigt grisörat ur handen på servitören och lade det på köksgolvet. Tittade sedan på servitören, på Husse, på kakelugnen och gick sedan och lade sig. Utan grisöra.

Slutligen serveras Denso – Den ohängde brodern grisöron under livligt tjoande och skrockande. Husse och jag tittar trött på. De ser ut att ha rätt trevligt. Tills Denso flyger likt den superhjälte han är och hugger grisörat där det för närvarande befinner sig. I höjd med hakan på servitören eftersom denne förskräckt ryckt åt sig handen i ögonblicket för sammandrabbningen. Ett ljud som skulle kunna tolkas som ”oh shit!” hördes och sedan något muttrande om att så där får han väl inte göra.

Vadå? Varken Husse eller jag har bett någon alls att busa upp hundarna. Det blir mycket tydligare med Denso än de andra två

Nåväl, Densos gaddar gör inte så mycket skada längre för han har liksom planat ut det vassa. Han tuggar så hårt att tänderna blir platta. Han kommer ju få spänningshuvudvärk som han håller på.