En skön söndag på brukshundsklubben med härligt snöfall och nyttig träning med roliga kamrater Många timmar blev det…men skojigt hade vi. Varm blåbärssoppa blev vi bjudna på. DET var ju en höjdare när man farit omkring i snön. Denso fick två små korta träningspass med valpaktiga saker och Arcos fick tre pass totalt. Bortsett från dålig kondis så är Arcos en arbetsmaskin utan dess like. Precis lika tokig som när vi kom var han när vi åkte hem. Han vill inget annat än att träna. Det är ju jättekul. Även om vi inte gör så stora framsteg i träningen (det vi har kunnat har trillat ur nu när andra saker sitter) så är jag ändå väldigt glad över min fina hund. Idag gjorde han fantastiskt fina lägganden med båda armbågarna ner men fria följet börjar urarta. Det man tränar på blir man bra på. Tänk om man bara kunde låta bli att halvträna på saker medan man tränar det man egentligen tränar på. Tränar jag inte fritt följ för stunden varför går vi då fritt följ? Tänkvärt.

Så lilla Denso.
Han är ju bara för ljuvlig. Genomsöt. Mjuk och fin. Går att ha intill kroppen utan att få halspulsådern schnappad (som var fallet med Arcos när han var lika gammal). Men man bör inte låta sig luras. Någonting säger mig att det bor en liten djävul i den hunden. Han är mjukare än sin bror. Betydligt mjukare än sin far. Men vad är det då? Ja, inte vet jag. Ännu, men jag lär bli varse. Jag får väl lära mig den hårda vägen som med allt annat. De fyrbenta i vår familj vet. Men jag är ju bara människa, mina sinnen håller ju på att tillbakabildas. Hur ska jag kunna veta?