Denso och jag trampade spår till Leo i en skogsdunge. Jag hade tänkt filma hela sträckan och visa Husse vilken duktig och fin blandras vi har. Gick hem och bytte hund och ledsagade min vän till påsläppet. Den medelålders hunden uppfattade först inte mitt klara och tydliga ”Spååår” utan satt i sin sele och funderade på annat. Jag upprepade lugnt mitt kommando och han rycker liksom till och tittar lyckligt på mig innan han far iväg i sin spårlina. Några meter. Tills vi kommer till en smal planka som jag använt som bro för att ta mig över ett fruset dike. Där stannar han upp och hittar några synnerligen intressanta spår av något litet skogsdjur.

”Hallå??”, ”spår”.

Han funderar en stund huruvida han känner sig redo för att gå på plankan eller ej men bestämmer sig sedan för att ta vägen över isen. Som den rutinerade hund han är är han ju medveten om att spår har en tendens att fortsätta även på andra sidan klurigheter. Så sög det tag i linan. Sådär ja. Gamla takter. Men vad tusan, Leo fortsätter intensivt in på ytterligare några små vilddjursspår.

”Men vad tusan”, ”spåår”, ”inte de spåren heller”.

Leo stannar upp och tittar uppfordrande på mig. Jag nonchalerar honom och efter en stund far han iväg upp för kullen. Såja, duktig kille, så ska det se ut. Men vad gör du nu? Kissar du i spåret?

”LEO”, ”SPÅR”

Jaja, Leo fortsätter att spåra och viker plötsligt tvärt av in under en omkullfallen tät gran. Nä inte sannolikt att Matte och Denso tagit sig igenom detta grenverk. Jag stängde av inspelningen av filmen Spåresset Leo nu. Vad håller han på med?
Ut med hunden och på spåret igen. Nu gick det minsann som på räls. Så paus igen. Ska du kissa igen? Du har ju pinkat hela vägen till spåret inte behöver man pinka i spåret då. Skärpning nu.

Blandras skärper sig och jag noterar att sträckan där jag sprungit med långa steg kors och tvärs genom skogen var den sträckan som gick bäst. Då tog han bara upp näsan två gånger för att fundera en smula.

Slutet var det som var den stora behållningen av detta skitspår. Jag hade lagt en av mina gamla T-shirts intill en björk. Rolig reaktion på Leo Vi kampade länge med den gamla tröjan och jag fick några lyckotjuvnyp både här och där. Fina Lilla Leo. Kanske, kanske har spårmotivationen höjts en smula nu.

Nu ska Arcos och jag till brukshundsklubben en stund och fila på några grejer. Måste skynda så jag inte missar Husses kycklingsoppa.