Klädde på mig som vanligt för promenad. Gick ut i skogen. Och sprang! Hyfsat förvånade hundar Arcos hängde med på noterna. Det är ju lite hans cup of tea. Leo däremot fick sig ett antal luggningar. Han är helt hopplös för tillfället. Inga som helst regler gäller tydligen för honom. Han gör lite som han vill han. Med Husse får han bete sig hur han vill. Det bryr jag mig inte om. Där är det ju Husse som sätter gränserna. Med mig ska man dock vara en välartad blandras eller åtminstone försöka sitt allra bästa. Idag gick min gräns vid att han under tempot rask trav tvärnita för att snuuuuusa på en fläck. Både Arcos och jag kastas då i en båge bakåt eftersom Leo effektivt ankrar med all sin vikt jämt placerat på fyra tassar ( och en nos i backen ). Upprepade gånger! Trots att jag luggar honom. Blandraskräk. Förutom detta var det ganska mysigt att ta sig fram över bomullsmjuka skogsstigar med två nöjda hundar.

Hemma byttes svettig mössa och tröja mot torrare alternativ och Arcos och jag åkte på dejt på brukshundsklubben. Det är en vass brud det där. Arcos förtjusning har dock lagt sig lite. Hon är inte lika spännande längre. Hon har så att säga spelat ut alla kort redan. Dessutom delar hon hans stora intresse för ting. Med detta enorma specialintresse är det kanske bättre att hitta en flickvän som kan komplettera en och fylla ut de brister man har. Nej, visst ja. HAN HAR JU INGA BRISTER!!

Det är i alla fall kul att träna tillsammans