Snön vräkte ner hemma. Jippi! Slädtur! Men ute hos hästarna hade det minsann inte snöat. Mrf. Punka på fyrhjulsvagnen. Jäkligt kallt att hålla på med rockarden. Hm..skogspulkan! Fram med skogspulkan och i med en yllefilt. Frej tog det det hela med ro. Husse stod på knä i skogspulkan och körde likt Julius Ceasar. Vi turades om att busa, Husse, jag och Extrahusse.

Vi hann precis busa klart innan det serverades stekt röding med pressad potatis och sås. Till det en kall öl och en sprakande brasa. Man kan faktiskt ha det sämre. Som till exempel en av familjemedlemmarna som inte kunde låta bli att terrorisera katten (som är större än honom själv) utan åkte på fet-däng så att små, små droppar blod sipprade på hans lilla, vackra schäfernos. Husse och jag passade genast på att ömka den lille så att han skulle lära sig att låta muskelkatten vara i fortsättningen. För sitt eget bästa. Det är nämligen ingen katt man leker med (om man inte heter Arcos då vill säga…). Denso tjöt i högan sky och hulkade i mattes famn. När han efter en stund sattes ner på golvet var vi alla rätt säkra på att skådespelet gett effekt. Trodde vi ja. SMACK!!! ”Kukuukuukuukuukuukuukuukuukuukuukuu! Vad är det med schäfrar egentligen?

Efter lunchen blev jag hiskeligt sugen på att rida barbacka på LilleOpuss varma rygg som för dagens 15 minusgrader fluffat till sig och blivit sådär ljuvlig som bara fjordhästryggar i minusgrader kan bli. Vi red runt ägorna och kollade läget, styrketränade lite lätt på en slät plätt och red sedan för att hålla Husse sällskap när han körde upp hö och vatten till änget.

Efter detta var orken slut och snopna hundar blev utan träning. Leo sörjde inte mycket alls faktiskt utan placerade sig framför kakelugnen och tuggade grisöra. Arcos tar det förvisso med ro men det skär lite i hjärtat när man tittar i hans ögon en extra gång. Denso är mest som ett barn som fått för mycket socker under lång tid.