Idag fanns inget direkt negativt att anmärka på. En på alla sätt schysst dag verkade torna upp sig. Tills ena linsen började strula i ögat. Jag bökade lite med linsen i höger öga. Så! Nu satt linsen plötsligt hårt fast under ögonlocket. Skööööönt. En lätt panik spreds i kroppen. ”Aj, som..”. Lyckades få tag i linsen och drog den försiktigt ur ögat. Jaaaamen vad braaaa. Den gick visst av på mitten. Jag hade en halv lins mellan tummen och pekfingret och en halv lins i ögat. Sugkoppstätt på ögat eftersom den precis suttit fast under ögonlocket. Meeen. Hur ska jag få ut den nu då? Jag pillade och pillade. Man vill ju gärna blunda när saker som till exempel fingrar börjar närma sig det färgade området runt pupillen. Ögonvitan är förvisso känslig men inte på långa vägar så känsligt som resten av ögat. Normalt brukar jag ju titta uppåt när jag tar ur linserna men nu skulle jag vara tvungen att titta nedåt för att över huvud taget få tag i övre kanten på den del av linsen som satt kvar i ögat. Och det är ju väldigt, väldigt lätt när kroppen reflexmässigt gör en sak när man vill att den ska göra något annat. Arga tårar började sippra fram. Hur svårt kan det vara? Husse kom och tittade, jodå, han såg linsbiten men han kunde inte fiska ur den.
Jag hämtade ögonskölj. Kan linser sköljas ur när man dyker så borde de kunna sköljas ur med ögonskölj. Ja tanken var ju bra men praktiken något helt annat. Det gick INTE bra att skölja ur linsbitar som sitter sugkoppstätt fast på ögat. Ögonvitan började få rodnader av allt petande. Funderingar kring hur länge en lins kan sitta i ett öga började komma. En lins är ju för tusan gjord för att sitta i ögat. Det är ju inte som ett höstrå som ögat mer än gärna gör sig av med på egen hand.

Jag ringde till optikern och berättade om mitt problem. Fick en tid för besiktning relativt omgående. Först gjordes en okulärbesiktning. Nepp, inga linsbitar syntes. Sen gjordes en mer noggrann undersökning. Inga linsrester hittades då heller. Optikern vände ut och in på ögonlocket. Inga bitar av linser hittades. Jag berättade om mina funderingar. Fick inga direkt upplysande svar kan jag känna. Optikern frågade hur det kändes. ”Ja, det känns som om jag har en halv lins kvar i ögat”. Nä, optikern kunde inte se någon halv lins. Kunde faktiskt inte se något alls. Men jag skulle inte ha linser på idag eftersom ögat var så rött. Optikern undrade hur länge jag haft linsbiten i ögat. ”Ja, några minuter”. Optikern trodde att jag sovit med linsbiten. Känslan av att jag själv på så få minuter skulle ha åsamkat mitt öga allt det röda på så kort tid av petande kändes plötsligt orimlig. Men optikern såg inget så då finns inget.

Men om det KÄNNS som om jag har något i ögat och ögat ÄR rött, hur kan det då inte vara något i ögat? Hur kan både Husse och jag ha sett linsbiten men inte optikern? Men om optikern nästan med en axelryckning skiter i vilket kan det ju inte vara farligt att ha en linsbit i ögat. Irriterande förvisso, men inte farligt. Eller? Åhhh, det som såg ut att bli en så strålande dag idag.