Har väntat hela dagen på att bli pigg. Det verkar inte komma något piggt alls faktiskt. Magen vill inte vara min vän längre efter alla koppar kaffe jag druckit i jakten på en positiv inställning. Har försökt sova. Inte så lätt med en viss liten grå herre som antingen projekterar med både det ena och det andra eller piper för att han är på fel sida om dörren. Det spelar ingen roll vilken sida om dörren han befinner sig men är den stängd så är han på fel sida. Är man på fel sida och ingen noterar att man är missnöjd så agerar man för att lösa situationen. Förvisso en egenskap som jag normalt sett älskar men kanske inte just idag.
Nu anstränger han sig som bäst med att reta upp Arcos så att det kan bli lite välbehövligt kvällsdrama i bristen på engagemang från Matte. Arcos har mig i ögonvrån hela tiden för att snabbt hinna avbryta leken så att han själv inte skulle få skulden för något. Skolpolisen Leo voffar med precis så långa mellanrum att man blir helt vansinnig.

Lugnast för mig blir nog om jag spänner Arcos i dragbältet och låter mig bli dragen i elljusspåret. Kanske ska jag spänna en liten röd halsduk runt halsen som kan fladdra i vinden när jag i ljusets hastighet far fram i bakvattnet av Krokodilen. Undrar hur många varv jag orkar? Känns inte som om jag har någon direkt brådska hem till dårhuset. Imorgon blir det hundklubben tills hundarna ber om nåd. Jag ser framför mig hur jag sitter hel och ren framför brasan i ett alldeles lugnt och harmoniskt hem. Från platsen där jag sitter kan jag se en, två, hela tre utslagna hundar som andas lugnt. Musiken som strömmar ur högtalarna kommer till sin rätt eftersom det inte galopperas fram och tillbaka över parketten med olika föremål som släpps i golvet med upprepade smällar. Men det är imorgon det. Nu måste jag hitta superkrafter för att orka aktivera mina älsklingar innan jag äntligen får krypa ner i min härliga säng. Vilket slöseri att ägna en hel dag åt att vänta på att få gå och lägga sig!