Sådär. Nu verkar Arcos nos vara väckt ur sin törnrosasömn. Härligt! Idag försökte han trycka sig igenom pinnarna på en aluminiumstege. Det kallar jag fokuserad. Det gick förstås inte men han hängde inte läpp för det :-) Spåret korsade grusvägen och han gick snyggt och prydligt i spårkärnan och struntade i förledningsspår av människa och liten vit hund. Tog vinklarna på vallen ganska snyggt och spårade sig långsamt men säkert genom vattnet. Resten av spåret gick i raketfart men han missade inte apporterna så jag tycker han får godkänt. Hellre spåra i överljudsfart än att bara yra omkring.

Denso fick ett runt spår med apporter i. Det var frustrerande tyckte den lille mannen. Han tyckte det var svårt och blev lite gnällig men han ville ändå inte ge sig. Sällan har någon blivit så glad över en burk torrfoder.