Igår spår.
Idag spår.
Imorgon spår.

Igår fick Denso två raka spår på jord. Grabben löste uppgiften galant. Matte var något så odrägligt nöjd med den lille palten och gick för att växla schäfer till VBS. Efter en ovanligt harmoniskt spårstart brakade så helvetet lös. Till och med Rockpudeln Ozzy hade fixat det där spåret bättre än vad Mr Everywhere gjorde. Ett tag undrade jag om hunden tappat förståndet fullständigt men klockrena markeringar av apporter gjorde att spåret fick fortsätta även om halva duon hängde jäkligt löst. Jag fattade ingenting. Ingenting!

Laddade ur och laddade om. Trampade ut ett nytt spår åt VBS. Spikrakt, på gräs med två apporter. Hunden spårade som en ängel. En helvetes-ängel. Toksug i spårkärnan, raka markeringar men ett sjuhelsikes tempo.
Hur kan man ena dagen spåra på jord utan några som helst problem och nästa gång inte alls? Tänk om han skulle göra sådär på tävling? Tjohoooo, Matte efter i linan bara, spårslut? Vadå spårslut? Vad är det vi spårar? Vet du vad vi spårar? Spårar vi samma? Suck.

Tur att man har vänner i tvivlets stunder. Mötte upp min vän idag för en spårig eftermiddag i solgasset. Gjorde samma upplägg idag som igår men idag på gräs. Två raka spår till Denso och ett liknande spår till VBS men idag med kända förledningsspår på två ställen för att jämföra hans beteende mot gårdagen. Kanske blir han störd av förledningsspår?

Precis när jag plockat upp ett koppel till Denso kommer en tjej med en hund. Jag reser mig för att visa att vi hade hundar så att hon förhoppningsvis skulle koppla sin hund och hålla sig till stigen på mitten av gräsytan. Ah, skönt, hon såg, hon kopplade sin hund och gick som vi hoppades mitt på stigen. Viker sedan tvärt av ungefär i höjd med Densos spårpinnar och korsar galant båda spåren. Skojar du???? Hennes hund stannade och plockade godis efter godis. Jag bet mig hårt i tungan och stirrade stint ner i gräset och lät min vän sköta snacket helt och hållet. Ibland är det skönt att bara få vara tyst.

Ok, Densos spår ströks båda två i rask takt och skänktes till second hand. Jag fick eld i baken och satte igång att spåra med VBS i flygande fläng för att åtminstone få ett spår under kontroll. Det gick faktiskt riktigt, riktigt bra. Några vinkelfunderingar och några kontroller ibland men annars är jag toknöjd. Inget strul alls vid förledningsspåren. Halvvägs in i spåret frågar min vän varför Denso ligger upp och ner under bordet han satt surrad i och skäller argt. Jaaaa, vad vet jag? Han kanske har fastnat? En räddningstrupp skickades iväg för att kolla varför Denso var så förbannad medan VBS snusade sig vidare mot målet.

När en lycklig Matte och en nöjd vovve återkommer till gänget vid bordet berättas att Denso försök strypa sig själv och att det var därför han var upprörd. För att Denso inte skulle behöva åka lottlös hem med två förlorade spår och ett misslyckat strypningsförsök tampade den snälla vännen ett alldeles eget spår åt Denso med falukorv. Vännen frågade om tekniken som VBS och VBS-r använder sig av när de spårar var genetisk. Ja, jag antar det. Pappas pojkar.

Våra nuvarande grannar har en sån där tomt som inte borde kunna existera. Det är för mig obegripligt hur man kan ha just en sådan tomt som de har. Tomten sluttar kraftigt. Högst upp finns en vacker klippvägg med kvällsol. En ljuvlig plats att sitta på eftersom solen värmt graniten så att man kan sitta en stund in på kvällen utan att bli kyld. Här sitter endast några trädgårdstomtar och andra prydnadsföremål. Någon levande varelse har aldrig synts till där. Jo förresten, Arcos kompis Katten brukar sitta där och putsa sig. Katter brukar ha bra koll på bästa platsen.

Sedan kommer det stora huset med tillhörande terrass omgärdad av klarglasskivor. Bakom dessa klarglasskivor solar tonårsdottern gärna. Ofta mycket lättklädd. Hur tänker hon där bakom sitt klarglas? Från terrassen leder en stentrappa som smyger runt en uppbyggd halvrundel med 5 mm gräskalufs med en damm i mitten. Intill dammen står en granitbänk. Här sitter heller aldrig någon levande varelse av just den enkla anledningen att det skulle vara som att sitta på en 2,5 meters piedestal i villaområdet. Som en liten scen avsedd för en person. Men vilket skådespel skulle man bjuda grannskapet på? Det verkar man ännu inte kommit på, så den vackra stenbänken står alltjämt tom. Hur man trimmar gräset i denna upphöjda halvmåneform har jag ännu inte lyckats klura ut.

Vidare övergår stentrappan i en stenlagd gång. Denna gång sopas ofta. Ibland får man lite känslan av att utomhus plötsligt skulle vara inomhus. Förutom denna lutherska skötsel av täppan pågår ingen som helst aktivitet på tomten. Det gör mig nästan lite beklämd. En sådan vacker och sluttande tomt, som gjord för gröna oaser att vistas i, leva i, njuta i. Nej, avskalat ska det vara. Prydligt. Själslöst. Vem bor där? Ingen aning. Det skulle kunna vara vem som helst.

I helgen tändes för ett ögonblick en gnutta hopp hos mig för mina medmänniskor. Jag hörde någon hojta att den mest strävsamma personen i hushållet på andra sidan tomtgränsen stod med fötterna i dammen. Weeei, tänkte jag. Lite action! Äntligen händer något. Antingen har någon blivit galen och det är ju sällan tråkigt eller så har någon äntligen börjat leva en smula och det är ju absolut bara trevligt. Eftersom jag ändå ska flytta roade jag mig med att spionera en stund på mina medmänniskor. Först gjorde jag bedömningen att människan nog blivit lite tokig ändå. Stenarna runt dammen baddades och med kupad hand sköljde personen vatten över de kullriga stenarna. Det såg ut som att stenarna döptes. En efter en döptes stenarna. Personen var mycket koncentrerad. Som i trance pysslade personen med stenarna samtidigt som fötterna var stabilt placerade i mitten av dammen.

Så plötsligt rätas människans rygg ut och kroppen stiger ur dammen med två raska kliv. En skugga passerar ansiktet. Under loppet av en sekund hinner jag urskilja nöjda anletsdrag. Aha! Det där är kanske att leva? För vissa människor kanske det räcker utmärkt med att putsa kullerstenar i konstgjorda vattendrag för att känna sig vid liv.

Oundvikligt kommer då frågan. Är jag själv en bortskämd snorvalp som knarkar livslust?

Vi har bytt foder till hösilage nu för att Frej ska ha så lite damm omkring sig som bara möjligt och för att Servitören inte ska behöva slita så med vattendunkar för att blötlägga hö. (2,80 kr/kg plus moms för de Gotländska läsare som är intresserade av grovfoderpriser, och då är detta ändå Enköpingspriser…) Vi råkade hitta en alldeles förträffligt trevlig bonde som bodde helt ljuvligt vackert intill Mälaren. När vi åkte ut till hans gård längs välskötta åkrar och fina skogar kändes det helt klart rätt att flytta ut på landet igen. När omgivningen är så vacker att man stannar upp en sekund bara för att man vill titta känns det som att man är på en bra lägsta nivå för ett bra liv
Men ack den njutning som varar för evigt. Det var ingen lek att lasta av släpkärran vid stallet. Visst 40 kg balar är väl hanterbara, ett par, tre stycken. Men sen då? Aptungt! Jag har lyft med alla extra muskler jag har i kroppen eftersom ordinarie grovjobbsmuskler tröttades ut relativt fort. Estramusklerna och viljan fick kicka in Träningsvärk? Japp.
Skönt att det enda som är inplanerat för dagen är fika med vänner i solen på terrassen, middagslur och sedan hundträning. Arcos är ännu sjukskriven men det skadar inte att vara på plats ändå och vara frågvis. Dessutom får Denso lite socialisering. En lite lagom lat dag idag alltså. Husse har förresten köpt kycklingköttbullar till Denso. Undrar om det är någon form av tecken? Tycker han att jycken borde lära sig något snart?

Har spårat ganska flitigt de senaste dagarna. Denso har fått grässpår och även jordspår när vädret tillåtit. Det märks tydlig skillnad på jord och gräs på den lille. Jord är jobbigt men skam den som ger sig. Envist kämpar han sig vidare och paus är inte att tala om. Då blir han irriterad och tycker att jag hindrar honom. Jag har tagit bort allt vad godishögar heter och låter honom koncentrera sig på det som finns i fotstegen istället. Betydligt lugnare så. Han är faktiskt riktigt duktig den lille. Men jag är inte särdeles förvånad med de generna Han spårar fint även om kråkorna har gått spåret innan honom och rensat friskt.

Arcos får ju inte göra så mycket annat än att gå i koppel eller spåra, så spåret blir dagens urladdning på alla sätt. Det är väl bara att köpa just nu. Stackars hund. Nio dagars ackumulerad energi i en bastant grå kropp. Det är klart att det pyser ut lite här och var. Arcos visar inga som helst tecken på att jordspåren skulle vara jobbiga. Han tuffar på han. Senast vek han av på kattspår men jag hann se spåren av katt och kunde klämma i med ett rungande rytande och jösses vad lätt och fint den bastanta grå kroppen fladdrade tillbaka till spåret och spårade resten av sträckan super. Vi är tydligen inne i en period då man jobbar på 110% efter skäll. Idag har han fått spåra vinklar, vinklar, vinklar, vinklar, vinklar, vinklar, vinklar och vinklar. Om inte den andra kunskapen trillar ut i samma takt som vinklarna sätter sig så borde vi kunna tävla snart. Om tassen håller ihop :-/

Det går ALLTID att skylla på tekniska problem.

Provsvaren har kommit. Veterinären vill fortsätta att medicinera Frej

Räknas knappt två sekunder med magen i marken och kotte i munnen som någon form av godkänt resultat?

Det blev upp tidigt i ottan igår för att åka till Frej och sanera honom hjälpligt från lera. Jag borstar honom väldigt sparsamt för att inte damma i onödan, men man kan ju inte åka till sjukhuset och vara lerig från ögonen och bakåt heller. Frej kände igen sig när han klev av transporten. Började ana oråd. Han fick stå i box nr 10 i väntrummet denna gång också. Någon hade lämnat några ynka strån hö och Frej lät sig väl smaka. När så Frej blev uppropad och vi gick genom korridorerna hörde jag hur hans annars så raska skritt liksom avtog ju närmare undersökningsrummet vi kom. När vi svängde in genom dörrarna tvekade han först, han ville minnas att detta rum var obehagligt, men han traskade lydigt på. Så kom veterinären in från ett annat håll och Frej blev som träffad av blixten. Nu var det alltför många sammanträffanden. Han tvärnitade och ville helst inte vara med om lungspolning igen. Med lite övertalning ställde han sig dock i tvångsspiltan. Fina Frej.

Första gången veterinären gick ner med kamera skedde det utan lugnande. Frej var jätteduktig. Bilden är tagen precis när kameran är på väg ner. Resten filmades av Husse. Andra gången när kameran skulle längre ner fick Frej lugnande för att inte behöva hosta så mycket. Det såg bättre ut än sist vi kollade men det är inte bra. Om Frej låg på 3-4 sist vi var inne så är han på 2 nu. Det är fortfarande slem och skum i lungorna. Veterinären gick ner igen och tog nya prover på guckan i lungorna för att kunna avgöra om han ska fortsätta att medicineras eller ej. Provsvaren kommer innan helgen.

Frej på vågen…

Ehm. Fast han har gått ner 9 kg på 5 veckor. Alltid något.

Idag är vi alla lite extra glada. Vi har nämligen äntligen hittat en alldeles egen plätt att bo på. Det är ju helt fantastiskt. Bort från stadens sus och dus. Nu är det ju inte långt om man vill ha lite sus och dus och jag föredrar att ha det just så. Bo lugnt och harmoniskt (förvisso en utopi med Arcos och Denso i hushållet) och åka in till staden när jag känner att jag behöver den. Oftast behöver jag den inte och därför är det helt onödigt att jag uppehåller mig i den.

Jag tror att det här kommer att passa vår lilla familj perfekt. Ett lagom stort hus att bo i. Stort hus mycket städning tänker jag mig. Detta hus är relativt litet men här finns allt vi behöver och lite till. Dessutom kommer jag att få ett alldeles eget pysselrum som jag kan ha den ordning jag för tillfället önskar i. Rummet är försett med en dörr som går att stänga om hela härligheten. Min egen röra som ingen har något med att göra.

Det bästa av allt är att företaget får helt nya lokaler med kontorsdel, lager, packrum, kylrum och så småningom en godkänd livsmedelslokal. Helt underbart även om vi förmodligen kommer att ha huvudlagret söder om Stockholm i alla fall. Det där får vi klura på. Men bra kommer det i alla fall att bli, det är jag övertygad om.

Leo är överlycklig över att få en gräsmatta som han kan knåda sin kropp mot samt lite buskar och annat skojigt som man kan springa fort runt. Arcos vet inte om det ännu men familjen är helt överens om att offra den stora fiskdammen mitt på tomten för diverse krokodiliga behov. Han kommer åtminstone till en början att ha det ballaste schäferbadet EVER med fontän, vattenfall och näckrosor. Lillebror Denso kommer att få tillbringa arbetsdagarna i en rastgård med sin älskade storebror men där har vi bara ett bekymmer. Höjden på staketet. Hur högt staket behöver man ha till en schäfer som är, få se, lite speciell? Husses sportbil ska äntligen få komma hem till sin familj och mina kartonger med julpynt ska få lämna sin förvaring hos Svärmor.

Kan detta bli dåligt? Nä, jag tycker vi har haft vårt dåliga på ett tag nu. Tjo!

Fångas säkrast på bild då han är i stillhet.